De samiska språken
Samiska är inte ett språk, utan nio. Språken tros ha utvecklats från ett samiskfinskt urspråk som talades för 4 000 år sedan.
De samiska språken tillhör den finskugriska språkfamiljen. Exempel på släktspråk är finska, estniska, karelska, ungerska och många små språk i Ryssland såsom mansi, komi och mordvinska. Språkforskare bedömer att samiska och finska historiskt sett har sitt ursprung från ett gemensamt samiskfinskt urspråk som talades för 4 000 år sedan. Ur detta språk utvecklades ursamiska och urfinska för cirka 3 000 år sedan. Samiskan antas ha varit ett ganska enhetligt språk vid den tiden för att sedan efterhand utvecklas till nuvarande språk eller dialekter på 800-talet e.Kr.
Samiska är alltså inte ett enda språk. Det finns nio samiska språk, sett från söder: sydsamiska, umesamiska, pitesamiska, lulesamiska, nordsamiska och de östsamiska språken enaresamiska, skoltsamiska, kildinsamiska och tersamiska. Man brukar säga att skillnaderna mellan språken är som mellan svenska, norska och danska.
Skriftspråk
I Sverige publicerades de första böckerna på samiska i början av 1600-talet. De var av religiös art och avsedda för missionsarbete bland samerna. Under 1700-talet och fram till mitten av 1800-talet var en variant av umesamiska det mest använda språket i skrift. I Norge har nordsamiska varit det dominerande skriftspråket och det användes i den första boken, en katekes som kom ut 1728.
Det finns fyra godkända samiska ortografier i Sverige. Ortografi betyder att man har bestämt hur ett språk ska stavas, hur man använder versaler och gemener, hur man avstavar orden etc. Det är i stort sett samma sak som ett språks bestämda skriftspråk. Man har bestämt reglerna för skriftspråket för sydsamiska (godkänd ortografi 1978), nordsamiska (godkänd 1979), lulesamiska (godkänd 1983) och umesamiska (godkänd 2016). Också pitesamiskan (arjeplogsamiska) har sedan den 20 augusti 2019 fått en egen ortografi godkänd i Sverige och Norge.
Samiska språkens struktur och grammatik
Det som kännetecknar de samiska språken är att de har många kasus, många verbformer och rika möjligheter till att bilda nya ord genom avledning (när man till exempel lägger till en ändelse och får ett nytt ord: svamp, svampig). Med kasus böjer man substantiv, adjektiv och pronomen där man i svenskan oftast använder prepositioner för att få fram olika betydelser. På svenska säger man till exempel jag går till huset, där till är en preposition som talar om riktningen. På samiska (lulesamiska) säger man i stället mån váttsav (jag går) dåhpáj (till huset). I samiska finns det åtta kasus. Kasusformerna visar om ordet står i grundform, genitiv (ägandeform) eller som objekt, rör sig i riktning till något, från något eller befinner sig i någonting.
Personliga pronomen på svenska, nordsamiska, lulesamiska, umesamiska och sydsamiska
Svenska | Nordsamiska | Lulesamiska | Umesamiska | Sydsamiska |
---|---|---|---|---|
jag | mun | mån | mådna | manne |
du | don | dån | dådna | datne |
han/hon den/det | son | sån | sådna | dihte |
vi två | moai | måj | måj~månuoj | månnoeh |
ni två | doai | dåj | dåj~dånuoj | dåtnoeh |
de två | soai | såj | såj~sånuoj | dah guaktah |
vi | mii | mij | mïjjah | mijjieh |
ni | dii | dij | dïjjah | dijjieh |
de | sii | sij | sïjjah | dah |
Verbböjning
I samiska böjer man verben efter person i både presens (nutid) och preteritum (dåtid). För varje person uppträder alltså verbet i en viss form. Om vi tar exemplet boahtet, vilket betyder att komma, så böjs det så här på lulesamiska: mån boadáv (jag kommer), dån boadá (du kommer), sån boahtá (han/hon kommer), måj boahtin (vi två kommer), dåj boahtebehtin (ni två kommer), såj boahteba (de två kommer), mij boahtep (vi kommer), dij boahtebihtit (ni kommer), sij boahti (de kommer).
Man kan bilda nya ord i samiska genom att lägga till en ändelse. En vanlig avledningsändelse är diminutiv, som förminskar något, exempelvis ordet ’bäck’ som förändras till ’liten bäck’. Det gör man med hjälp av en ändelse.
Svenska | Nordsamiska | Lulesamiska | Umesamiska | Sydsamiska |
---|---|---|---|---|
bäck | johka | jåhkå | juhkka | johke |
liten bäck | jogaš | jågåsj | juhkkatje | johketje |
sjö | jávri | jávrre | jávrrie | jaevrie |
liten sjö | jávrráš | jávrásj | jávrátje | jaavretje |
Lånord mellan samiska och svenska
Några samiska lånord i svenskan
Svenska | Nordsamiska | Lulesamiska | Umesamiska | Sydsamiska |
---|---|---|---|---|
jokk ’bäck’ | johka | jåhkå | juhkka | johke |
vaja ’honren’ | njiŋŋelasj | vátjav, álldo | vátjuo | aaltoe/ gïehke |
härk ’tam renoxe’ | heargi | hiergge | heärrgie | daemies |
pulka | geres | gieris/ bulkke | gierietse/ lïrkka | gierehtse |
Några svenska lånord i samiska
Svenska | Nordsamiska | Lulesamiska | Umesamiska | Sydsamiska |
---|---|---|---|---|
bil | biila | bijlla | bïjlla | bïjle |
bärga/ klara sig | birget | bierggit | bergget | bïerkenidh/ bearkadidh |
son (fsv | bárdni | bárdne | báhttja (bárnnie~ bárdnie) | baernie |
salt | sállti | sállte | sálttie | saelhtie |
bröd (fsv glödkaka) | gáhkko | gáhkko | gáhkkuo | gaahkoe |
mjölk | mielki | mielkke | meälkkie | mielhkie |
ko, kossa | gussa | gussa | guvssa | govse |
kyrka | girku | girkko | gïrkkuo | gärhkoe |