Ortnamn och ortnamnsforskning

Ortnamn är namn på städer (Eksjö, Stockholm), byar (Perstorp, Sundby), sjöar (Storsjön, Vättern), älvar (Ljungan, Lule älv) osv. Ortnamnen beskriver ofta en plats, t.ex. hur den ser ut, vilka djur och växter som finns där eller vilken person som först brukade den. Vi använder oss av ortnamn för att orientera oss i landskapet men också för att göra omvärlden mentalt gripbar. Ortnamn är inte sällan symboliskt och känslomässigt laddade.

Ortnamn som Lund och Uppsala är minst 1 000 år gamla, sannolikt mycket äldre. Åldern gör dem till ett viktigt historiskt källmaterial. Lika gamla är namn med efterleder som  ‑inge, ‑lösa, ‑löv och ‑tuna. Efterleden ‑torp har använts för att beteckna nybyggen under vikingatid och tidig medeltid (ca 800–1300).

Sverige är tillsammans med övriga nordiska länder världsledande inom ortnamnsforskningen, och Institutet för språk och folkminnen har världens största ortnamnssamlingar. Dessa finns idag delvis tillgängliga över internet, genom de digitala registren Ortnamnsregistret och Skånsk ortnamnsdatabas. Inom myndigheten pågår en systematisk genomgång av detta material, och resultatet publiceras i olika bokserier, se menyn till vänster.