Att fira bröllop - upptåg som skämt och ofog - Institutet för språk och folkminnen Hoppa direkt till textinnehållet Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Översikt Sökningssida FAQ Hjälp Kontakt
 
 
Om undersökningen

Möhippa i Västerbotten (DAGF 225)
Möhippa i Västerbotten (DAGF 225)
.

För många hör olika former av upptåg och skämt ihop med firandet av ett bröllop. Upptågen är ett sätt för vänner att visa sin uppskattning, de kan också ses som en markering av att en ny fas av livet snart börjar. I regel är upptågen uppskattade och inte sällan beskrivs de efteråt som en av bröllopets höjdpunkter. Samtidigt är gränsen hårfin – det som uppfattas som roligt av en person behöver nödvändigtvis inte uppskattas av andra.


Utspökat hus i Värmland.

I våra äldre folkminnessamlingar finns hundratals skildringar av olika upptåg i samband med bröllop (några exempel finns i högerspalten). Som en del av projektet ”Livets högtider och årets fester” vill vi nu dokumentera olika bröllopsupptåg under 1900- och 2000-talen, dels som ett komplement till våra äldre samlingar, dels inför ett framtida forskningsprojekt om ämnet.

Tillbaka till frågorna

   

Upptåg som skämt och ofog - exempel ur samlingarna

I arkivets samlingar finns hundratals uppteckningar om skämt och ofog i samband med firandet av bröllop under 1800-talet. Nedan återfinns ett urval av berättelserna återgivna. Som en del av projektet ”Livets högtider och årets fester” vill vi nu dokumentera olika bröllopsupptåg under 1900- och 2000-talen, dels som ett komplement till våra äldre samlingar, dels inför ett framtida forskningsprojekt om ämnet. Uppropet hittar du här.

Skämt med brudsängen

"Brudsängen hade de många konster med. Gamla skor lades i sängen, strykjärn, skedar, slevar och varjehanda. Så gömde de brudgummens skor eller byxor. Om han skulle få byxorna eller skorna, så skulle de ha visst med brännvin." (IFGH 5543, berättat av man, född 1874 i Uddevalla, Bohuslän) 

Röva bort bruden

"Om kvällen så stal di bort bruden. Ett par stycken passa på att narra henne med sig, och så gömde di henne. Både brudgum och gäster fick ge sig ut att leta till dess de fann henne. Och brudgröten smög di sig till att ta och sprang åt skogen med den. Om natten så tog di skor och strumpor från brudgummen och gömde. Då hade en så roligt åt det." (IFGH 4217, berättat av kvinna, född 1859 i Trankil, Värmland)

Utklädda vid Bröllop. Bild från Hög sockens hembygdsförening
Utklädda brudskådare i Hälsingland. Bild från Högs sockens hembygdsförening.


Brudskådning

"Att några skulle gifta sig då bestämde några här och där 'att dit ska vi gå'. Men jag minns inte att det förekom vintertid. Men bröllop på landet var nog mest sommartid. Ibland var knutgubbarna uppskattade. Det blev liksom festligare med olika figurer i bröllopssalen som spexade och dansade och tjoade med gästerna." (Berättat av kvinna född 1925 i Skön, Medelpad) 

"När prästen var klar (och avrest), kom åskådarnas skara och började leva bus. De höll på att alldeles ödelägga bröllopsstället. Vettlöst folk gick lös på byggnaderna och sköt ut fönsterrutor. Det värsta var vid tiden på vintern mellan julen och våren, då de ingenting hade att göra. De kallas brurskådare, och de blev inte fägnade. På Äröd i Ödsmål hade skälmare gått bort under dansen och tagit skit och lagt i en kittel med vatten och gästerna märkte inget, förrän de börjat dricka kaffe. Var det flaggstång, så ryckte de ned den. En del släppte kreaturen lösa. Det är väl att de avskaffat bröllopen. Nu reser de till en annan plats." (IFGH 5684:27, berättat av man, född 1868 i Ödsmål).


Hyss på bröllopsnatten. Utspökat hus i Värmland.

Uppdaterad 30 oktober 2012

Ansvarig för sidan: Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG)