rappel

I Västerbotten, Lappland, Dalarna och Värmland förekommer ett ord rappel i betydelsen 'skräp'. Uppenbarligen avses i första hand mindre värdefulla föremål som ligger oordnade och som kanske borde slängas bort. En byggnad där man förvarar sådana föremål har man i Orsa i Dalarna kunnat kalla rappelhus. Även föremål som kanske används men är bristfälligt tillverkade, ostadiga eller fallfärdiga har benämnts rappel och i Bjurholm i Västerbotten kunde man kalla en ostadig stege rappelstege. I några få uppteckningar har man uppgivit att rappel betyder 'stenig mark', så bl.a. i Nordmaling i Ångermanland där man också har sammansättningen stenrappel med samma innebörd.

Ett abstrakt ting som ett litterärt verk kan betecknas som rappel om man tycker att det är strunt. Ordet kan beteckna 'krångel' i allmänhet och i Lycksele i Lappland kan en person som är krasslig få höra att du skulle bli ett sådant rappel!

Ordet har även några helt andra betydelser, nämligen 'skrammel, slammer, buller' som har upptecknats på några håll i Lappland och i Dalarna samt 'struntprat, pladder' som har upptecknats i Dalarna.

Rappel hör ihop med verbet rappla vars huvudbetydelse tycks vara 'skramla, skrälla, bullra, föra oväsen'. Den är känd från Jämtland, Härjedalen, Småland, Skåne och alldeles särskilt från Dalarna och Blekinge. I dessa två landskap förekommer också betydelsen 'babbla, prata strunt', men innebörden 'prata' har belagts i olika uttryck även på andra håll; särskilt i uttrycken rappla upp 'rabbla upp' och rappla på 'tala hastigt eller oavbrutet' samt uttryck av typen rappla och prata.

Text: Kristina Hagren
Foto: Eva Thelin, Institutet för språk och folkminnen