Talesätt och gåtor
av Gustaf Ericsson och Magdalena Hellquist
Han tyckte sig ha levt förgäves, indelte soldaten Käcksson, torparen och metallarbetaren Gustaf Ericsson från Södermanland, när han 1894 lämnade det jordiska. Ett långt livs bemödanden att teckna ned bygdens folkminnen hade inte tagits emot som han hoppats. Men det var nog bara så, att tiden inte var mogen. Efter honom fanns över 7 000 handskrivna sidor, personligt, kunnigt, utförligt och ofta roligt skildrande allt från barndop till skörd, dräkt, besvärjelser, visor och gåtor.
Den här fjärde delen av hans uppteckningar, fristående liksom de övriga, upptar tusentals ordspråk, ordsträv, talesätt av skilda slag och flera hundra gåtor, många beledsagade av Ericssons egna muttranden i mustachen. En skatt av ord och uttryck, mustiga, oanständiga eller fulla av livsvisdom, alla bär de vittne om Gustaf Ericssons livsgärning - och om att svenska språket sannerligen inte är fattigt.
Uppdaterad 10 september 2010
Ansvarig för sidan: Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (DFU)
Webbutik
Nyheter
Kommande