Ortnamnsvården har en funktionell och en kulturhistorisk sida. För att vara funktionellt skall ett ortnamn vara språkligt korrekt, lätt att skriva, uttala och uppfatta samt inom en namnbrukargemenskap entydigt beteckna en geografisk lokalitet. Den kulturhistoriska aspekten har fått allt större genomslag, med begreppet hävd i centrum. Vid vården av existerande ortnamn bidrar hävden till att bevara det traditionella namnbruket och ortnamnsförrådet inom ett område. Ortnamnens fortlevnad betyder också mycket för människors känsla av samhörighet med hembygden, och allmänhetens medvetande om detta har ökat. Säkert bidrog debatten om fastighetsdatareformen på 1970-talet väsentligt till en fokusering på ortnamnen som en del av kulturlandskapet. Primärt handlade denna reform om att datorisera bl.a. det gamla jordregistret, vilket till en början betraktades som en rent teknisk uppgift. Om reformen hade genomförts i sin ursprungliga tappning skulle dock antalet namn i fastighetsregistret ha minskat drastiskt. Uppmärksamheten kring detta kan också sägas vara en av anledningarna till att
Ortnamnsrådet inrättades 1985.