Sedan 2000 finns i kulturminneslagens första kapitel en hänsynsparagraf om ortnamn. Den har rubriken God ortnamnssed och lyder i sin helhet:
4 § Vid statlig och kommunal verksamhet skall god ortnamnssed iakttas. Detta innebär att
- hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl,
- ortnamn i övrigt stavas enligt vedertagna regler för språkriktighet, om inte hävdvunna stavningsformer talar för annat,
- påverkan på hävdvunna namn beaktas vid nybildning av ortnamn, och
- svenska, samiska och finska namn så långt möjligt används samtidigt på kartor samt vid skyltning och övrig utmärkning i flerspråkiga områden.
Namn som godkänts för offentlig kartproduktion skall även i andra sammanhang användas i sin godkända form.