Dialekt - Institutet för språk och folkminnen Hoppa direkt till textinnehållet Om webbplatsen, tillgänglighetsinformation Startsida Nyheter Översikt Sökningssida FAQ Hjälp Kontakt
 
     

Dialektprov från Jämtland

Norrländska mål är ett av det svenska språkområdets sex olika dialektområden. Dessa mål talas främst, eller talades ursprungl­igen, i de norrländska kustlandskapen: Hälsingland, Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. Norrländska mål förekommer även i Jämtland.

­Jämtlands landskapsvapen

Häggenås socken

Minnen från skjutsning och landsväg.
Inspelningsår: 1956

Lyssna

– Och en gång skulle vi skjutsa (varulass från Östersund) till Lövberga, och jag hade aldrig varit dit, jag, men då hade jag en "kompis" då, som – ja han hade inte varit dit han heller; han hade kommit över (ordagrant: fått handlat åt sig) en gammal häst och skulle ge sig ut att skjutsa varulass. Och så körde han (så att hästen blev) trött emellan Lorås och Ollsta, så att han –. Jag körde nu före, och han vart längre och längre efter. Till slut så ropade han: "Du måste nog stanna", sade han, "för jag måste vända tillbaka, jag." Och då var det en som bodde på Lillkrogen då, hitom rätta Krogen, eller i Ollsta, som bodde där och som brukade skjutsa; och då sade han, att han skulle fara dit och, och få honom att ta lasset, ty han kunde nu inte köra längre; han måste vända åter.

Ragunda socken

Om skogsjungfrun och annat övernaturligt folk.
Inspelningsår: 1949

Lyssna

– I fjol om höstn, då såg ja en (dvs. en karl, ett övernaturligt väsen) när ja va dit (d.v.s. skogen), sôm va lite kôrt (kort) å skulle nåppe bera (plocka bär), å jära kvastan (göra kvastar). Ja va ju ... ja skulle gå ut å ette mä (gå ut och hämta) na elltänne (tändvirke) å va just tänkt säjje hälse åt n (säga goddag eller liknande), men ja så, hatte (att) dä va no n tôcken dan en. Han stog å, jorde så kånstet, ma huvve framåt ... å.

– Försvann han då?

– Jaha, för dä hadde gått förbi där, n par kärrer fôrut, sôm va tå (från) byn.

– Ni kände inte en dän inte?

– Nää, dôm ä inte alldeles, dôm ä jussåm små å väl växt.

– Inte så stor som vanligt folk inte?

– Inte alldeles itt (inte), näij.

Ströms socken

Om spökerier.
Inspelningsår: 1949

Lyssna

– Och så, du vet att han far var nu från Öhn, han. Och han – det var nu väldigt, vad de trodde på spöket, där. Det var då han, fadern åt honom Lars i Brännan, dog; han hette Mårten Jönsson den där. Och tänk, att de påstod, att de (man) hade sett, att han hade suttit och karat (rakat) i spisglöden en kväll. Och de hade sett en stor svart hund, som också hade sprungit kring husknutarna, och det var klart, det var han Mårten Jönsson det förstås. Och så – och han far visste nu de där han, att det skulle liksom vara spöket på den där gården, på den där Mårten-Jönsson-gården, så att – men han trodde nu inte just på spökena. Men så var det en kväll då; han hade lånat en häst öst-i-byn, vet du; han far bodde ju väst-i-byn han. Och han hade plöjt om hösten, och så skulle han nu leda hem hästen då om kvällen. Och så hade det regnat huskigt rent (mycket, väldigt), så det var (vatten-)pussar på vägen, och det var nu litet blött och otäckt förstås. Då han pappa kommer och leder hästen, eller, han ledde honom inte, han körde honom. Han hade ju tömmarna, så han tömkörde honom, och då sta(nnade), tvärstannade hästen alldeles. Och hade – och han far, han var nu inte precis otrygg han och tro på spökena (rädd av sig och böjd för att tro på spöken), men ...

Uppdaterad 10 mars 2010

Ansvarig för sidan: Dialektavdelningen (DA)

Skriv ut Skriv ut