Om ett bygdeoriginal (dialektprov ur Svenska folkmål)
Inspelningsår: 1950
– Han hade haft lantbruk i Stävie.
– Jaså, hade han det?
– Visst! Han hade haft ett stort ställe på ungefär 100 tunnland.
– Då hade han försämrat sig?
– Ja, det åt han upp. Han åt upp det. Han skulle vara rent förskräcklig till att äta, efter vad de sade. Jo, det gick rent (åt skogen). Så flyttade han och bodde här borta i Norra Skrävlinge. Här bodde han till sist.
– Det är tätt här vid.
– Ja det är det, kyrkan ligger ett stycke här ovanför.
– Jaså, hade han haft lantbruk? Var han gift?
– Ja, han hade varit gift. Å, det var väl fem barn efter honom. Det var en son, som hette Ola, som hade sitt hem där i Stävie. Han var på byen ( gick på socknen, var rotehjon), för det var liksom inte någon reda med honom, han var så där lite barnslig. Men, så var det en tre, fyra flickor. Det var en, som var gift och bodde i Stävie. Hon var en mycket duktig människa.
– Ja. Och så gick han omkring?
– Ja, han gick omkring till sist och sålde kakor. –
– Jaså. Var fick han dem ifrån?
– Ja, jag vet inte var han hämtade dem. Så hade han lite brännvin också, som han sålde. Det kallade han för "blå tråd".
– Jaså, det var...
– Det var – ja, det var inte så noga på den tiden.
