I Sverige talas och skrivs ca 150 olika språk, t.ex. teckenspråk,
engelska, sydsamiska och wolof. De största invandrarspråken är
arabiska, turkiska, persiska, spanska, grekiska och ex-jugoslaviska
språk.
Sverige har dessutom fem officiella minoritetsspråk:
finska, samiska, meänkieli (tornedalsfinska), romani och jiddisch. Det
är minoritetsspråk med historisk hävd, varför de som använder språken
har getts särskilda rättigheter. Man ska t.ex. kunna använda finska,
meänkieli och samiska i kontakten med svenska myndigheter i vissa
kommuner som har en stor andel samisk-, meänkieli- eller finsktalande.
Den
mångspråkiga situationen i dagens Sverige ställer nya krav på språkvård
och språkpolitik. Mot denna bakgrund antog Sveriges riksdag i december
2005 en samlad svensk språkpolitik. Ett av de fyra övergripande målen
är att ”Alla ska ha rätt till språk: att utveckla och tillägna sig
svenska språket, att utveckla och bruka det egna modersmålet och
nationella minoritetsspråket och att få möjlighet att lära sig
främmande språk”.
Som en följd har resurser tillförts
språkvården för arbete med romani, svenskt teckenspråk och andra
minoritetsspråk. Regeringen har samtidigt föreslagit andra satsningar:
mer och bättre undervisning i svenska för dem som har annat modersmål;
högre status för undervisning på andra modersmål än svenska; starkare
ställning för undervisning i främmande språk.
Språkvårdsavdelningen
i myndigheten, Språkrådet, ansvarar för arbetet med finska, romani
chib, svenskt teckenspråk och jiddisch, medan Dialekt-, ortnamns- och
folkminnesarkivet i Umeå (Daum) svarar för meänkieli och samiska.
Myndigheten ska i princip också överblicka och främja användandet av
alla språk som brukas i Sverige; uppgiften ligger i första hand på
Språkrådet.
På
Språkrådets webbplats kan du läsa mer om minoritetsspråk, språklagstiftning och andraspråksforskning, men också om många andra språkrelaterade ämnen och verksamheter. Där hittar du också mängder av språkresurser, även för minoritetsspråk och svenska som andraspråk.