Årets namn

Fatima och Kevin är årets namn 2011, dels för att båda nu har kommit in i almanackans namnlängd, dels för att de på olika sätt representerar påverkan utifrån av namnbeståndet i Sverige.

Fatima kan vi numera fira den 28 augusti tillsammans med Leila, och Kevin står nu ihop med Roy den 7 september. För att det inte ska bli mer än två namn per dag stryks samtidigt Gurli (från den 28 augusti) och Regina (från den 7 september).

Fatima är ett arabiskt flicknamn. På svenska uttalas det vanligen med betoning på andra stavelsen, som Kristina. Det finns varianter av namnet som Fatma, Fatemeh och Faadumo. Det är oklart hur det är bildat. Men det kan hänga ihop med ett ord som betyder ’vänja av, vara återhållsam’.

Fatima är namnet på profeten Muhammeds yngsta dotter, vilket kan förklara namnets stora popularitet bland muslimer. Men det används också i Spanien och Portugal, utan muslimsk koppling, efter namnet på en portugisisk vallfartsort. Fatima är exempel på ett namn som blivit vanligt i Sverige till följd av ökad invandring från muslimska länder.

Kevin är ett engelskt pojknamn av keltiskt ursprung. Det uttalas med betoning på första stavelsen, som Albin. Att det inte är ett gammalt namn i Sverige framgår av att k uttalas som /k/ och inte med tje-ljud som Kerstin. Kevin kommer av det iriska namnet Caoimhin, som ordagrant betyder ’vacker vid födelsen’.

Kevin blev populärt i Sverige under 1990-talet och tillhör fortfarande de 100 populäraste pojknamnen. Det har blivit vanligt även i andra icke-engelskspråkiga länder. Kevin är ett exempel på den ökade internationaliseringen i namnbeståndet.

Med anledning av att det är 200 år sedan Sverige och Finland gick skilda vägar har vi valt två namn med anknytning till Finland.

Aino är ursprungligen ett finskt namn som betyder ’den enda’. Det skapades av Elias Lönnrot när han satte samman det finska nationaleposet Kalevala (Nya Kalevala1849), som handlar om kampen mellan det onda och mörka Pohjola och det ljusa Kalevala. Aino är bildat till adjektivet ainoa ’enda’. Aino var enda syster till Joukahainen, en av huvudpersonerna i Kalevala. Hon symboliserar den unga, oskuldsfulla kvinnan.

I Finland var Aino mest frekvent vid förra sekelskiftet. Kalevala översattes tidigt till svenska, och namnet spreds också till Sverige, där det nu finns ca 2 250 kvinnor som heter Aino. Kända kvinnor med det namnet är Aino Aalto, finländsk arkitekt och formgivare och gift med Alvar Aalto, Aino Taube, svensk skådespelare, och Aino Trosell, svensk författare. Namnet Aina är en form av Aino. Det är vanligare än Aino i Sverige, där det i dag finns ca 13 350 kvinnor med förnamnet Aina. En känd namnbärare är Aina Erlander, lärare och gift med Tage Erlander, f.d. svensk statsminister.

Aino och Aina har namnsdag i den finlandssvenska almanackan den 10 maj. I den sverigesvenska almanackan infördes Aina 1901 på den 13 juni, då det ersatte det totalt obrukbara Aqvilina. 1986 fick det sällskap av Aino.

Finn är ett nordiskt namn, belagt redan på våra runstenar. En sten i Flisby socken, Småland, har texten: ”Helge reste denna sten efter Finn, sin fader.” Det är ursprungligen ett binamn med betydelsen ’finne’, ’same’.

I Sverige var Finn som populärast på 1930-talet; det är nu drygt 1 200 svenska män som bär detta namn. Finn har namnsdag i den finlandssvenska almanackan den 26 september. I den sverigesvenska almanackan infördes det 1986 på den 16 oktober.

Kända namnbärare är Finn Malmgren, som utforskade polartrakterna tillsammans med Amundsen, samt trubaduren och visförfattaren Finn Zetterholm. En annan mycket äldre namnbärare är en jätte, som enligt sägnen lovade att hjälpa till att bygga Lunds domkyrka i utbyte mot att han skulle få Sankt Laurentius ögon, såvida denne inte innan kyrkan var färdigbyggd kunde gissa jättens namn. Det lyckades han med i sista stund och ropade till jätten, som just skulle sätta in sista stenen: ”Finn! Sätt den stenen bättre in!” Jätten vredgades och tog tag i en pelare för att välta kyrkan. Men just då förvandlades han till sten och där står han än i dag och omfamnar pelaren.

Finn finns också som namn i Storbritannien. Men det är inte besläktat med vårt Finn utan är en angliserad form av det gaeliska namnet Fionn, som betyder ’den blonde’.

I år är det 300 år sedan vår mest internationellt kända vetenskapsman, Carl von Linné, föddes. Vad är då mer naturligt än att utnämna Karl och Linnea till årets namn?

Karl (med den vanliga stavningsvarianten Carl) är känt redan från runinskrifter. Det är ett klassiskt svenskt kunganamn, och länge var det förbehållet de högre klasserna. Men mot slutet av 1700-talet blev det folkligt, och för drygt hundra år sedan var Karl det vanligaste mansnamnet i Sverige. I dag ligger det på tredje plats. Karl finns i almanackan den 28 januari, till minne av Karl den stores dödsdag.

Troligen är det ordet karl '(fri) man' som ligger bakom namnet Karl. Det fungerade först som ett binamn, innan det blev ett förnamn. En vanlig smekform är Kalle. Att Karl och smekformen Kalle varit vanliga visar sig i att det förekommer i personbenämningar som hoppilandkalle och bollkalle och att Kalle Anka blev det svenska namnet på Disneys Donald Duck.

Namnet Karl finns (i olika varianter) även i andra språk, t.ex. Carolus (latin), Charles (franska och engelska), Carlo (italienska), Carlos (spanska), Karel (slaviska språk).

Linnea (också stavat Linnéa) är känt sedan 1842. Det var populärt i början av förra århundradet och har blivit det igen. Det ligger nu på sjätte plats som namn på nyfödda flickor. Linnea finns i almanackan den 13 maj till minne av Carl von Linnés födelsedag.

Det är identiskt med växtnamnet linnea (linnæa borealis), vilket i sin tur är bildat till Carl von Linnés släktnamn Linneaus. Än så länge är namnet inte så spritt utanför Sverige. De populära barnböckerna av Christina Björk och Lena Anderson om den naturintresserade Linnea, som nu finns översatta till flera språk, kanske kan ändra på den saken.

I topplistor över namn givna till nyfödda 2004 hittar vi som bubblare (alltså nya på listan) de nordiska gudanamnen Loke (103 pojkar, plats 93) och Freja (130 flickor, plats 85).

Just Loke är oväntat. Loke framstår som listig men faktiskt också svekfull i den nordiska mytologin. Men nu får han återupprättelse. Freja har haft bättre rykte, hon är fruktbarhetsgudinnan som dyrkades av både människor och asar. Namnet Freja kom i bruk i Sverige i början av 1800-talet i samband med den tidens stora intresse för nordisk forntid och mytologi. Det kom att bli populärt igen i slutet av 1900-talet. Loke verkar däremot inte har förekommit som namn på personer förrän under 1980- och 1990-talen.

Freja är den västnordiska formen av gudinnenamnet Fröja, av fornisländskans freyja ’härskarinna’ (jfr det via tyskan inlånade fru). Namnet Lokes ursprung är oklart. Det har bl.a. föreslagits betyda ’den listige’.

Birgitta heter vårt enda riktiga svenska helgon, d.v.s. det enda svenska helgon som är kanoniserat. Hon är Sveriges skyddshelgon och sedan 1999 dessutom ett av Europas skyddshelgon. I år är det 700 år sedan den heliga Birgitta föddes.

I den svenska almanackan står det Birgitta den 7 oktober till minne av dagen för Birgittas heligförklaring. Uttrycket brittsommar för en period med varma och klara höstdagar i mitten av oktober hänger ihop med denna namnsdag.

Namnet har funnits i svenskan sedan 1100-talet. Det är ursprungligen ett keltiskt namn, Brigit, med betydelsen 'den höga'. Namnet finns även i andra språk, bl.a. eng. Bridget, ital. Brigida, fra. Brigitte, fi. Pirkko, Pirjo, estn. Pirita. Sidoformer i svenskan är bl.a. Britt, Britta, Birgit, Berit och Böret, och smekformer bl.a. Bibbi, Biggan, Bitte och Gittan. I Sverige blev namnet Birgitta oerhört populärt i och med prinsessan Birgittas födelse 1937. Fortfarande är det bland de tio vanligaste kvinnonamnen i Sverige, men sedan 1970-talet döps allt färre flickor till Birgitta.

Den heliga Birgitta omtalas också som Birgersdotter. Hon var nämligen dotter till Birger Persson till Finsta, död 1327, lagman över Uppland och en av de ledande vid tillkomsten av Upplandslagen.

Namnet Birger har inget språkligt samband med Birgitta. Birger är ett nordiskt namn med omdiskuterad härledning. Det nämns äldst på en sörmländsk runsten, biriR. Flera tolkningsförslag har givits. Namnet kan vara en bildning till verbet bärga 'rädda, hjälpa' eller till ett germanskt substantiv med grundbetydelsen 'hjälp'. Andra förslag är att det är en ursprunglig smekform till namn på Berg- eller en sammansättning med efterleden -ger (ett germanskt namnelement med betydelsen 'spjut'.)

Under äldre medeltid var Birger ett stormansnamn. Kända namnbärare förutom Birger Persson är Birger Jarl (död 1266) och hans sonson Birger Magnusson (död 1321). Från sen medeltid och framåt blev Birger populärt som bondenamn i olika dialektala former som Berge, Beriell, Birgel, Böril och Börje. I modern tid kom namnet på modet under 1910- och 1920-talen, men sedan dess har det gått tillbaka. I dag bär i Sverige inte fler än drygt 22 000 män namnet Birger. Det är dock inte otänkbart att namnet snart kommer att stiga i popularitet, eftersom det brukar ta 80–90 år innan ett namn blir populärt igen. Birger firar namnsdag den 9 juni.