fåk

Nä gålsfôôlk va åt otta på julmöen, så ble de ett aglitt oväde me fôk, s'att de kuunn ta åån ifrån en. De snöa, s'att en knafft kunn si siin hänne. (När gårdsfolket var på julottan på juldagsmorgonen, så blev det ett förskräckligt oväder med fåk, så att det kunde ta andan ur en. Det snöade så att man knappt kunde se sina händer.) Detta öländska citat från institutets dialektsamlingar visar tydligt innebörden av dialektordet fåk på Öland: 'snöstorm'. Det handlar om den ökända öländska fåken, när vinden blåser så det verkar snöa horisontellt och man blir förblindad; allt är bara vitt. På vägar och i byar bildas enorma snödrivor av hårt packad snö medan marken kan vara nästan bar ute på åker och alvar. Historierna är många om människor som gått vilse och frusit ihjäl. Hästslädar sägs ha kört rakt ut på isen istället för inåt land … Det är bäst att hålla sig inne när fåken kommer, det vet alla ölänningar, även idag!

Finns då ordet fåk bara i öländsk dialekt? Tar man en titt i Nationalencyklopedin (www.ne.se) står det: "fåk, på Öland gängse benämning på ett mycket kraftigt snöoväder". Men en sökning i institutets dialektsamlingar visar att ordet förekommer i en rad landskap. Från söder till norr hittar vi belägg från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Närke, Jämtland och Ångermanland. I sammansättningen fåksnö finns det även i Norrbotten.

Ordet uttalas olika på olika håll, exempelvis fåg, fôk, fuk, fôck, fâk. Det intressanta är att även betydelsen varierar. I Blekinge handlar det om 'duggregn' och på Gotland om 'damm', 'rök' eller 'något lätt som flyger i luften'. I Närke, Ångermanland och Norrbotten rör det sig visserligen om snö, men 'tunn, lätt, gles, fjunaktig snö'. I Skåne, Halland och Jämtland närmar vi oss så den öländska betydelsen; här betyder fåk 'snöyra'. I Småland används ordet helt enkelt om de öländska snöstormarna.

Ordets ursprung förklarar denna variation i användningen av fåk. Enligt SAOB är det bildat till verbet fyka 'om snö, stoft, flygsand o.d. (mera tillfälligt om mängd av andra lätta föremål): häftigt drivas fram av vinden, yra, ryka' som motsvaras av fornsvenskans fiuka 'fara hastigt i luften'. Vad det sedan är som blåser omkring i fåken har med tiden delvis kommit att skilja sig åt i de dialekter där ordet levt kvar.

Text: Lovisa Alvtörn­
Foto: Klardrommar