Dialekter hade länge en låg status och var i det närmaste bannlysta i media. Om någon talade dialekt i en äldre svensk film eller buskis så var det troligen för att visa att han eller hon på något sätt var obildad, dum, eller okunnig. Den dialekttalande var någon man skulle skratta åt. I radio, tv och på teatern var det endast standardsvenska som gällde. Först på 1970-talet med lokalradions intåg började dialektalt uttal sakta att bli mer accepterat i media.
I dag har dialekterna högre status i vårt samhälle och nu är det ganska vanligt med dialektala inslag i media. Det finns radio- och tv-program om dialekter, vi hör dialekt i reklam, filmer och musik, och på Internet finns en mängd sidor av olika slag som skrivs på dialekt eller handlar om dialekter. Numera har också många populära programledare och nyhetsuppläsare i radio och tv dialektalt uttal och dessutom kommer den vanliga människan från olika delar av landet flitigt till tals i dokusåpor och tävlingsprogram.
Vilken bild ger då media av dialekter idag? Många gånger är det en positiv bild; dialekterna tillåts ju ta plats i så många sammanhang där de förut var bannlysta. Samtidigt används dialekt fortfarande ofta i ett skämtsamt syfte, t.ex. i reklamsammanhang. Reklammakarna använder sig av våra fördomar om smålänningar, göteborgare, norrlänningar, gotlänningar, stockholmare eller skåningar för att skapa effekter. Ibland vill de inge extra förtroende, men oftast vill de nog ändå locka till leenden och skratt.
Blir vi påverkade av de fördomar om (talare av) olika dialekter som speglas i exempelvis reklam och i komediprogram på radio och tv? Det saknas forskning på området men svaret på frågan är troligtvis ja. Vi påverkas både av fördomarna och av den positiva, accepterande bild som ges då vi hör nyhetsuppläsare, programledare och artister använda dialekt. Finns det en växelverkan så att media i sin tur speglar den rådande bilden av dialekter i vårt samhälle? Å ena sidan påverkar media våra synsätt, å andra sidan påverkar strömningar i samhället vad som syns och hörs i media. Det finns ju en ökad vilja att bevara olika lokala eller regionala sätt att prata i vår alltmer globaliserade värld. När perspektivet utåt i världen blir större blir även vårt lokala perspektiv tydligare och vi värnar mer om det. Samtidigt har vi alltid gillat att skämta om våra grannar.
Uppdaterad 16 maj 2011
Ansvarig för sidan: Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (DFU)